« tillbaka till Vardagligt
 

tid 10 juni 2019. kl. 10:47 #1

Ungdomliga högervindar

I det nyligen genomförda EU-valet kunde man se en mycket intressant - och för mig - överaskande tendens. Att moderaterna var det parti som fick flest röster från Sveriges unga i ålderspannet 18-35 år.

Besynnerligt nog har det diskuterats ganska lite i media, som mer koncentrerat sig på att förklara KD:s framgångar och Liberalernas fall.

Finns det nån här som har nån teori om varför moderaterna lockat så många unga? Historiskt har de yngre svenskarna haft hjärtat till vänster och först efter lång erfarenhet av den svenska modellen, då mognad och visdom inträtt har dessa naiva vänstervurmare börjat insé det destruktiva med det svenska expirementerandet med socialism.

Jag skulle önska att jag kunde förklara fenomenet med moderaternas framgång att de yngre idag är klokare. Men studier visar tvärtom att de yngres svenskarnas bildningsnivå - åtminstone då man mäter skolresultat - försämrats drastiskt under de senaste decenniet.

Eller kan det vara så att vår unga generation inte längre formas och uppfostras av vår statligt kontrollerade public servise utan bygger upp sina idéer om hur samhället bör styras utifrån andra preferenser. Min egen uppfattning är också att den yngre svenska generationen idag präglas mer av individualism medan generationen 40 år och uppåt dras mer med det gamla svenska socialdfemokratiska kollektiva tänket som finns ingrott i våra själars djup sedan barnsben. Kanske denna förändringsvåg också kan ha ett samband med varför yngre idag tydligen väljer bort socialism?

Jag vet inte. men en sak är säker. Sveriges kommuner och landsting brottas med enorma underskott. Kostnader för socialbidrag för unga och nyanlända ökar samtidigt som antalet äldre och vårdbehövande ökar. Kommande skattehöjningar är redan utlovade av flera kommuner under den senaste veckan och den svenska kronan faller.

De tidigare vänsterintellektuella har tystnad. De har insett att Sveriges tidigare framgångsaga som ett av de de mest välmående välfärdslanden i världen var något som uppstod trots socialism inte tack vare den. Främst p.g.a en hårt arbetande befolkning som ansåg det som en plikt att dra sitt strå till stacken.

Jag vill ej skylla på flyktinginvandringen. Ruttenheten, kravlösheten och ineffektivieten som genomsyrar våra enorma skattebaserade offentliga instutioner idag är inte orskat av vårt naiva flyktingmottagande. Men flyktingmottagandet har gjort problemen mer synliga.

För min del får Sverige gärna ha en mycket generös invandringspolitik. Men den svenska välfärden, bort med den!Vi måste insé att även om tanken var god så fungerar den åtminstone inte under nuvarande omständigheter. Ska riksbanken trycka nya sedlar när de framtida skattehöjningarna i kommunerna nått sin smärtgräns?

Tja troligtvis kommer detta ske. Svenska kronan har redan tappat enorma 40 procent i värde bara under det senaste decenniet så varför inte fortsätta lite till. De norska köpsugna turisterna lär åtminstone öka i antal i svenska butiker kring Strömstadstrakten, he, he. Likaså kommer staten teckna nya utlandslån och skylla undertskottet på världskonjukturen eller nåt liknande. Ty än vill man inte erkänna det oundvikliga. Att vi tyvärr måste övergå till ett system där individerna själva måste ta ett eget individuellt ansvar om de önskar en välfärd av kvalité.
För mig är induvidualismen som den amerikanska kulturen öser över oss något positivt. Något som för mig är starkt förknippat med egenansvar och frihet. Svensk vänster har hellre valt att svartmåla indivudualismen och likställa den med egoism vilket jag anser vara fel.

Vi människor stärks av att påläggas egenansvar. Vi försvagas däremot och stympar vår egen kreativitet och ansvarskänsla av att bli omhändertagna.

Det finns naturligtvis stora brister och risker med att övergå till ett kapitalistiskt system av amerikansk modell präglat av egenansvar där vi som individer exempelvis måste teckna egna sjukförsäkringar eller själva betala höga avgifter för att barnen ska få en utbildning av kvalité. De som står utanför arbetsmarknaden kommer få det sämre. Men finns det nåt alternativ när vi inte längre har råd med att bibehålla en kvalite med nuvarande system?



Men alternativet. En allmänt skattebaserad dåligt fungerande välfärd utan deltagande individer som känner ett egetansvar för dess kvalité och uformning fungera